Jag vill dansa en vals...

 
Har precis haft en pluggvecka på distans igen och det 
fungerar faktiskt bra att sitta hemma men visst ser jag fram emot att få träffa mina klasskamrater live.
Det är ju mellan lektioner man får en annan möjlighet att surra om det som sätts igång av tankar och funderingar.
Vi såg bla en film som handlade om hur viktig och betydelsefull musiken är för en person med demenssjukdom och det har ju jag också märkt den tid jag har arbetat inom vården.
Det kan vara tex att man nynnar eller sjunger vid vissa moment där personen blir lugn och det går så mycket lättare. Eller någon som nästintill tappat sitt tal men så helt plötsligt kan vara med och sjunga, en vers, en mening eller kanske bara ett ord men wow!
Någon som kanske ser ut att vara i en helt annan värld där kan man locka fram en kontakt och t.o.m något ord. 
Vid dessa möten blir jag så varm i hela kroppen, när man känner att nu nådde jag fram. 
Eller personen som kanske knappt kan gå men med armar om sin kropp får ta den där dansen som i ungdomens dar.
Jag önskar att alla ska få leva sitt liv nu och här, att bli sedd förbi sin sjukdom och att man får tiden för att få mötas i stunden med någon som ser och hör. 
Mitt hjärta brinner för de vars minne sviker och minnen bleknar och jag tycker de borde få alla de förutsättningar som går för en fin tillvaro och hjälp att bevara det som fortfarande finns kvar. Att de får leva sitt liv och inte bara finnas till. 
Blev inspirerad att skriva en dikt så här kommer den. 
 

Jag vill dansa en vals
med armar om min hals.
Jag vill sjunga en sång,
den som var min en gång.
Det ger liv åt min själ,
gör mitt inre väl.
Där bortom mina ord
kanske jag upplevs
som liten på vår jord.
Men får jag vara med
och bli en del,
ja då blir jag stor,
för stunden blir jag hel.
Jag är här
så se mig för den jag är.
Låt mitt liv, min sång
få vara med i livets gång... ❤️

Kram S 💕

Kommentera här: