Litet livstecken från mig

 
Plötsligt händer det att vägen blir bar och känslan av vår gör sig påmind på riktigt.
Jag nästan flög fram och inte bara på grund av blåsten utan för att jag hade joggingskor istället för mina icebug och det var härligt. Ja förutom på vår egen gata för där är det fortfarande is så lite Bambi ändå.
Känns länge sedan jag bloggade fastän jag har så många tankar och dikter på gång men orken och lusten har liksom inte funnits där. Det blir nog bättre när våren och solen får göra sitt och fylla på energitanken.
I veckan har jag pluggvecka i alla fall och många spännande ämnen att diskutera och lyssna till, allt på zoom så det blir lite tröttsamt att sitta hela dagar när man inte är van, John blund anländer ganska tidigt.
På rasterna har jag försökt att skotta fram en liten hörna på altanen så att jag snart kan sitta där och njuta av solen med en tekopp i handen och gärna en chokladbit förstås 😊
Känns dock som att det är mycket snö i år som ni ser på bilden.
Tänkte försöka ge mig på grillplatsen också men gav upp innan jag ens började. Får göra ett nytt försök innan påsken som även detta år får firas hemmavid.
Tänk att det snart är ett år sedan jag fyllde 50 år och vem trodde då att ett år senare skulle smittspridningen vara värre än någonsin.
Så någon stor 50-årsfest blev det aldrig och nu fyller jag ju snart 51 så det är kört, lite typiskt när jag hade laddat upp med käpphästar för tävlingen mellan gästerna, haha 😂 de är nog glada som kom undan.
Annars så rullar tillvaron på om än lite annorlunda.
Min ordinarie arbetsplats är stängd men jag har andra spännande uppgifter istället. Jag har fått min första vaccinspruta och det känns bra. Skönt också när de gamla i ens närhet börjar få sina vaccin så att vi kanske kan börja träffas lite mer.
Jag har förmånen att få träffa lilla Rut också och hon växer så det knakar, känns bara roligare och roligare att vara farmor tycker jag. 
Känner ni igen den här fina bruden på bilden?
Det är min fina storasyster och igår fick jag rå om henne lite och bjuda på middag. Det var inget problem att hålla avstånd på restaurangen, tror det satt personer vid tre bord på hela stället. Hoppas verkligen att vi har kvar våra fina restauranger när detta är över, tufft för dem. Glad över att jag har mina syskon och att de vill umgås med lillan, jag är ju trots allt en sladdis men med åren märks det inte lika mycket. Fast syrran har nog några timmar som barnvakt åt mig genom åren skulle jag tro och kanske brorsan också men han var lite strängare vill jag minnas 😉
 
Senaste veckorna har det blivit många promenader längs med skoterspåren och det uppskattar jag. Där i naturen känner jag mig hel och en del av allt det vackra. Där ger jag utlopp för alla mina tankar och känslor, en plats för frid. Avslutar med lite bilder från några av rundorna. 
Tack för att du kikade in 😊
Önskar dig allt gott som livet kan ge, kram S ❤️