Jag tänker...

 
I coronatider
är det många som lider.
Alla är vi drabbade
på något sätt
för många en tid
när det är allt annat än lätt.
Tänker på den
som blir sjuk av själva viruset,
som inte klarar kampen
av de komplikationer det gett.
Som får ge upp
sitt sista andetag
och bege sig
över oändlighetens hav.
Tänker på anhöriga
som står brevid,
vem kunde vara beredd
att deras älskade
skulle bli offer för denna virustid.
Jag tänker
på all fantastisk vårdpersonal 
som går till jobbet
fullt medvetna om
att de kliver in
i en smittad sal.
De gör vad de kan
med de resurser de har,
de är värd all vår beundran
uppskattning och kärlek
så de orkar stanna kvar.
Jag skänker också
en tanke till personal
som städar
timme ut och timme in
för att hindra viruset
att göra hela 
inrättningar till sin.
Jag tänker på landets ledning,
de som ska fatta viktiga beslut.
Att de ska samarbeta
för allas skull
tills detta äntligen når sitt slut.
Jag ber att de gör
kloka val i rätt tid
för nu behövs
en förståelse stor och vid.
Jag tänker också på företag
stora som små,
de som är fyllda av oro
och undrar
hur ska det gå.
De som frågar sig
kommer vi finnas kvar
och bävar för
vad som blir till svar.
Tänker på anställda
som får besked
att ditt arbete finns inte mer,
ja det finns många ögon
som inte längre ler.
Jag tänker på lärare
och dagispersonal
som möter alla frågor
från de små,
hur de tålmodigt
försöker trösta
och få dem att förstå.
För små öron hör även de
världens mediabrus,
de som bultar på i varje hus.
Jag tänker på anhöriga
som inte kan hälsa på
sina nära och kära där de bor,
som längtar men respekterar
eftersom risken för smitta är stor,
jag förstår
att det känns svårt och hårt.
Finns det något gott
i allt detta kan man fråga,
ja jag tycker mig se
en kärlekens gåva.
I svåra situationer som denna
verkar människor
en större omsorg känna..
Man ser varandra
på ett annat sätt,
erbjuder hjälp
till någon man inte känner
bara för att det känns rätt.
Många reflekterar över livet
och uppskattar
sådant man annars tagit för givet.
Det går en hjälpsamhetens bris
över en värld i kris.
Privatperson och företag
som tänker, tillverkar
och skänker.
Så småningom kan vi
blicka tillbaka på denna tid
och se att trots stora förluster
fanns en framtid.
Just därför vill jag tro
och be om ro
för varje själ
att det ska gå oss väl.
Jag tänker det är gott
att känna så
för tillsammans
kommer det att gå ❤ 
 
Lite tankar från mig i dessa tider och jag vill ge alla en kärlekens ros. Många känner oro nu men jag önskar dig också stunder av ro. Säger som en vän sa
Vi ska inte vara rädda för varandra
utan vara rädda om varandra.
I den omsorgen om varandra så tar vi oss igenom detta på ett eller annat sätt.
Sköt om dig
Kram S ❤
 
 
 

Kommentera här: