Kedjor i väntrummet

Sitter i väntrummet på sjukhuset och funderar på att jag någon gång i framtiden kommer att säga. 
Minns ni när det var kedjor i väntrummet och plexiglas och markeringar på golvet i mataffären om att hålla avstånd.
Att det inte var passande att hälsa på någon med handslag eller kram.
Jag önskar verkligen att det inte kommer att vara så här för alltid. 
Plexiglas kan få vara kvar för det finns ju faktiskt väldigt många smittor som kan överföras när kassapersonal träffar så många varje dag. 
Men att inte få den fysiska kontakten tycker jag är jobbig, att inte få ge någon en kram som behöver den eller bara för att jag är glad över att se någon och gör att jag vill omfamna den personen. 
Visst kan man göra det men tanken och känslan att hålla avstånd finns där. 
Tänker på alla som sett fram emot sommaren och att få träffa sina nära och kära utomhus men så regnar många veckor bort och besöken uteblir. 
Ja det blev verkligen ett annorlunda samhälle och tillvaro för alla och speciellt kännbart för en del. 
Själv kan jag ju dock leva på ganska som vanligt men ändå inte. 
Kanske vi ändå får med oss något gott av detta när det äntligen lättar för det vill jag tro att det gör. 
Vi kanske lärt oss ännu mer att uppskatta varandra och viljan att stötta varandra ökar både mot privatpersoner och företag. 
Man kommer inte längre ta för givet att vara någon nära över åldersgrupper. 
Vi kommer uppskatta konserter, sportevenemang, gudstjänster och övriga evenemang på ett helt annat sätt, det tror jag i alla fall. 
Dessutom kommer övriga världen att ha lärt sig stå i kö 😉
Jag önskar också att alla inom vården får det tack de förtjänar och att det ligger högt på regeringens sida att prioritera vård och de som valt att arbeta inom detta viktiga område. 
Ja lite tankar från väntrummet, idag får jag mina hörapparater. 
Önskar er en fortsatt trevlig dag 😊
 
 

Kommentera här: