Vågor

 
 
Idag är det rejäla vågor igen och nu på kvällskvisten har de tilltagit och de dånar rejält.
Jag älskar att vara vid havet och lyssna på just vågorna och de har talat till mig under dessa dagar.
Vissa av vågorna ser verkligen mörka ut när de river med sig sten och grus.
Idag var det en syn att sitta och titta på de som skulle ut i havet.
Några väntade in rätt ögonblick och gick ganska obesvärade ut medan några hade helt fel timing och rullade runt där på strandkanten när vågen kom emot.
En annan tog det säkra före det osäkra och kröp på alla fyra ut, vi fick oss faktiskt ett gott skratt när vi väl såg att allt gick bra.
Det gäller att ta sig över de närmaste vågorna för längre ut följer man med i gunget och blir inte omkullkastad på samma sätt. Däremot har vi alla vårt eget sätt att ta oss igenom, som livet och dess omständigheter tänker jag.
Ni vet när man ser att det är på gång in och man vet att risken är stor att jag kastas omkull nu.
Fördelen när man ser vad som är på gång är att man får försöka göra sig beredd på vågen.
Hitta ett tillfälle att ta sig igenom och förbi för väl där är det förhoppningsvis lite lugnare.
Sen finns det nog ordentligt hårdare livsstormar när det går höga vågor även längre ut men någon gång så stillas även dessa.
Vad som är din våg vet bara du men jag tänker på när man känner tex en depression på ingående, sjukdom, avsked osv.
Jag skrev en dikt om detta och har du kommit dig hit i inlägget så kanske du orkar läsa den också.
Säger som jag brukar säga till min bror, läs sakta för det är djupt 😉
Bilden som kommer nu till den är från andra sidan där jag ser vågorna framför mig, jag kan se omständigheter från ett annat perspektiv. De kan inte slå omkull mig från den sidan.
 
 
Jag ser hur den kommer med väldig kraft,
behöver mer styrka än jag någonsin haft.
Den vräker sig över,
får mig ur balans
jag verkar inte ha någon chans.
Jag kastas omkull och hamnar under dess yta,
får panik men måste bli lugn
annars kan jag inte flyta.
Åker hit och dit
innan jag slutligen kastas iland,
något skadad av vassa stenar
men kan andas ut
i den varma sand.
Jag reser mig upp skör,
omtöcknad i varje del,
men tack och lov ändå hel.
Jag lyfter blicken och ser ut
över omständigheternas våg
och ser nu det jag förut inte såg.
Bakom vågen längre ut
där är den inte lika stor,
jag borde vetat sen förut.
Jag behöver ta mig förbi
och inte vara mitt i.
Omständigheter kommer stora som små
nästa gång vill jag vara beredd
och genom vågen gå.
Se den från ett annat perspektiv
för det är mitt liv
och mitt kliv.
Jag ska stå stadigt när den kommer
för att dra mig ner,
för under ytan vill jag inte vara mer.
Det är så mycket lugnare 
och vackrare längre ut,
där vill jag vara och kunna känna,
njut!
 
 
Kram från mig S ❤
Nu ska vi ut och leta upp en mysig restaurang för att äta något gott.
Tiden går så fort när man har trevligt och imorgon är det redan sista kvällen här men till dess så njuter vi vidare 😊
 
 

Kommentera här: