Mitt i vardagen

 
En onsdag mitt i veckan blev en fin stund tillsammans med goda vänner, både de som funnits länge i mitt liv och de som nyss kommit in i mitt liv på ett speciellt sätt.
Jag uppskattar att få dela livet med andra på ett djupare plan än bara väder och vind. Stunder där man kan dela glädje och sorg och där man inser att vi har så mycket att ge och lära av varandra.
Det gäller bara att någon vågar börja så brukar det finnas hur mycket som helst att prata om eller hur?
Tror många skulle må gott av att våga öppna sitt hjärta lite oftare, förmodligen skulle det göra att någon fler också vågar.
Vi läser ju lite här och där om många människor i alla åldrar som mår så dåligt, känner sig ensamma osv.
Kanske det skulle bli lite lättare om man vågade berätta lite oftare hur man egentligen mår när någon frågar den klassiska frågan
-Hur är det?
Jag svarar själv ofta att
-Ja men det är väl bra, det rullar på, huvudet upp och fötterna ner,
man ska inte klaga osv.
Hur många skulle vara beredd på det riktiga svaret?
Skulle de ha tid att lyssna?
Har jag själv förberett mig på olika alternativ av svar när jag också ställer samma fråga?
Jag har faktiskt funderat på detta förut och jag önskar verkligen att jag ska vara beredd om människor skulle känna förtroende och ha mod att våga berätta om de bär på något när jag ställer frågan hur är det.
Ja det var lite tankar mitt i veckan och en uppmuntran att både våga fråga och vara beredda på ett svar som kanske inte var det väntade och att själv ha mod att berätta hur det är.
Det är så läkande att få dela livet.
Kram S ❤
 

Kommentera här: