Nu är det snurrigt

 
Ibland snurrar allt på lite fortare än man egentligen klarar av.
Det finns ju så mycket att fylla livet med och när det mesta känns viktigt och angeläget är det svårt att begränsa sin tid.
Jag vill inte behöva sortera utan jag vill vill göra allt det roliga och lite till, känns det igen?
Idag bestämde jag mig dock att nu måste jag bromsa lite och ut på en långpromenad och se det vackra i lugn och ro.
Varför jag blev lite eftertänksam var min eftermiddag.
Jag körde bli till jobbet idag för att jag skulle uträtta ärenden men när jag slutade jobbet kunde jag inte komma ihåg vad jag skulle göra.
Nu är det snurrigt tänkte jag och ringde hem till gubben och frågade om han visste.
Nä ingen vidare hjälp där heller 😉
Tanka bilen kom jag på för bränslelampan lyste så fint och ett mobilskal på en butik vid jobbet.
Men varför jag skulle behöva bilen förblev en gåta så jag åkte hem.
Nu för en stund sen kom jag på vad det var när jag skulle göra en stor tekopp.
Vattenkokare!!!
Just det skulle jag ju åka och köpa, min kära trostjänare har ju gett upp och jag som var så nöjd med den.
Nåja det är ju inte något världsproblem att jag inte gjorde det idag utan jag tar bilen imorgon istället men glömmer jag även då så får jag väl kika in på bloggen och påminnas, haha 😊
Man kan ju skratta ibland över hur man kan tjorva till det och glömma men det slog mig faktiskt när jag var på promenad och såg allt det vackra att detta får jag inte missa.
Det var mulet och ruggigt ute ikväll precis som tillvaron kan vara ibland men träden nästan tävlade om att vara vackrast. De är en palett av färger och den ena färgkombinationen efter den andra gjorde att jag var tvungen att stanna och föreviga.
 
Det finns så mycket fint och bra omkring oss bara vi ger oss tid att se efter. Hur mulet det än är omkring oss så finns ju det vackra där ändå.
Rusar vi på för snabbt så krymper synfältet och det suddas lätt ut  på sidorna och det är bara precis rakt framför oss det är klart.
Nä lagom fart är nog bäst så man inte missar det små detaljerna och ögonblicken vid sidan om.
Det vackra i ett vänligt ord, en kram, ett värdefullt samtal, nya bekantskaper.
Friheten och lugnet i naturen.
Lära sig höra tystnaden och vad som finns i den, ja det är en del av vad man kan finna i ett lagomt tempo.
Just ikväll på min promenad så fick jag sällskap sista sträckan av en person som spred glädje och entusiasm omkring sig och det gjorde mig glad så tack Ingela ❤
Nu väntar en ny dag med nya möjligheter och förhoppningsvis en ny vattenkokare 😊
Kram alla fina ❤S
 
 
 

Tar det någonsin slut

 
Ja i alla fall kan inspirationen göra det ibland.
Ser att det är en månad sen sist jag skrev något på bloggen och det är absolut inte för att det varit händelsefattigt, snarare tvärtom.
Det har varit full rulle med det mesta och tiden för eftertanke och vila har varit sparsam.
Det har varit mycket roligt som hänt sen sist, vi har haft besök av människor jag aldrig mött förut och det är ju spännande.
Det har varit festival i byn med massor av människor i alla åldrar som njutit av musik, god mat och härlig gemenskap.
Jag har varit med i stegtävlingar som gjort att jag har promenerat några mil extra varje vecka, ni vet tävlingsmänniska som jag är.
Dessutom har jag hunnit med rehabträningen för knät två gånger i veckan på gymmet, spirorna börjar få någon muskel synlig som legat gömd alltför länge 😉
Imorgon utökas träningsprogrammet med hopp men efter tidigare erfarenhet så känns det aningen gruvensamt om knät ska hålla men sjukgymnasten tror på mig så då kör vi 💪
På jobbfronten rullar det också på och jag känner fortfarande att jag gör en viktig insats för de som kommer och deras anhöriga.
Så länge det känns så är jag på rätt ställe och jag har dessutom världens bästa arbetskollegor på alla sätt och vis.
På hemmafronten har det förändrats en del eftersom även andra sonen flyttat hemifrån. B har åkt iväg till Umeå där vi installerat honom i en egen lya.
Själv undrar jag vad hände egentligen?
Hur kan barnen redan vara så gamla när jag själv känner mig som någon annanstans på tidsaxeln, märkligt!
Nu är vi alltså bara tre hemma och förutom att det blir lite tystare så märks det på mjölkförbrukningen, haha jag handlar fortfarande för fem.
Förutom detta så har det ju hänt massor mer, även att nära och kära varit lite krassliga.
Mammas hälsa har varit bräcklig och då blir man påmind om hur skört ett liv kan vara.
Tack och lov så mår hon bättre nu och det är jag så tacksam över, min lilla krutmamma.
Ja det var lite om vad som hänt sedan sist och jag har mitt i allt detta faktiskt skrivit någon ny dikt men det får vi ta i ett annat inlägg. Just nu i skrivande stund sitter jag ute vid eldstaden och njuter av eldens sprakande medan höstvindarna börjar göra mig påmind om att ta fram varmare kläder.
Jag ska faktiskt ta en promenad nu för att få upp värmen lite och så blir det ju lite steg på stegräknaren😉
Avslutar med en liten tanke om bilden.
Det är från en kallkälla denna stråle kommer och jag vet inte hur många år det runnit från den men minst 25 år minns jag. Jag undrar kommer det någonsin ta slut?
Ganska häftigt med kallkällor egentligen och jag tänker att så vill jag också vara.
Jag vill att det ska vara ett ständigt flöde av friskt vatten, alltså goda tankar och handlingar.
Jag vill leva så länge jag finns till och låta både livet och kärleken till andra flöda.
För så länge vattnet, det goda är i rörelse så håller det sig rent och friskt och gör nytta.
Skulle strålen någon gång sina så hoppas jag att jag hunnit "släcka törsten" hjälpt så många som möjligt under min stund på jorden,
det är i alla fall min önskan ❤
Hoppas du får en fin vecka som ligger framför,
kram S