Har gått här förut

 
Jag har gått här många gånger förut
så jag vet var stigen går
trots att den är övertäckt
och jag inte ser några spår.
Stigen är inte alltid
jämn och rak att gå
jag får stanna upp,
hämta andan det är bara så.
Jag litar på mig själv
att hitta ända fram,
där stigen når sitt slut
och jag får vila ut.
Löven som täcker blåser bort
och blir till ny jord,
det är tröstande ord.
Stigen blir skarp 
och jag får åter gå 
på stadig mark...
 
Stigen får symbolisera livet och som det kan vara.
Så lätt det är när allt är självklart, skarpt och ser glasklart ut.
Man behöver inte fundera utan det flyter på utan några större bekymmer.
Dagarna går utan större notiser och det kan faktiskt vara skönt ibland.
Andra dagar eller perioder så kan plötsligt allt falla isär av livets omständigheter.
Sorg, bekymmer, sjukdom, skilsmässa ja vad det än kan vara och det kan kännas som att vägen framåt försvinner.
Det är då man får tänka att jag har klarat mycket förut, jag har gått genom svårigheter och fortsätter jag ta ett steg i taget så kommer jag fram även denna gång.
Räddningen kan vara att ta någon med genom det som tynger och så kan man på det sättet hjälpas åt tills det ljusnar igen.
Kvällens inlägg tillägnar jag dig som kämpar hårt med något just nu och jag önskar att du snart ser vägen klar igen och hur det lättar framför dig.
En stor kram ❤
 
 
 
 

Kommentera här: