Visst förstår du?

 
När jag sitter här och skriver så är det nästan på timmen tre år sedan pappa tog sitt sista andetag.
Jag är i tanken tillbaka på akuten och det spelas upp hela scenariot ännu en gång.
Känslan av overklighet när jag tvingades inse att det snart skulle vara över.
Kommentaren från narkosläkaren när vi var på väg till hissen med pappa för att röntga honom.
-Visst förstår du att din pappa klarar nog inte det här!
Hur ska man kunna förstå de orden och fatta, jag gjorde nog aldrig det.
Ingen är väl beredd när det är dags oavsett om det är väntat eller oväntat.
En del av sorgen för mig är att jag aldrig fick tillfälle att säga det jag nu önskar att jag hade sagt.
Just där och då ville jag bara finnas för honom, inge lugn och inte skrika ut min förtvivlan när jag såg livet försvinna.
Det fanns ingen tid för något avskedstal eller tacktal för allt som han gjort för mig, det var bara en massa vårdpersonal i rörelse överallt  som gjorde sitt för att lyckas hålla honom kvar i livet.
Jag kunde hålla hans hand och viska i hans öra att jag älskade honom innan vi åkte upp med hissen.
Sen var det över och jag tänker fortfarande på att jag egentligen aldrig sa hejdå fastän jag var där men på något sätt kändes det inte passande även om han säkert förstod det själv.
Så idag och många andra dagar sköljer saknaden över och jag önskar mig tillbaka en stund för att än en gång få hålla hans hand och viska några fler ord i hans öra.
Tack pappa för allt ❤
 
Vi får trösta varandra när saknaden värker inom oss.
kram S ❤
 

Novembertrött

 
Har ju hört att det är fler som drabbas av denna trötthet just i november.
Det är egentligen inte så konstigt när det är mörkt nästan hela tiden och grått och dimmigt. Längtan efter december tilltar för då får man i alla fall tända alla julbelysningar och på det sättet få mer ljus.
Har dock gått med på att gubben får ta in granen dagen före julafton i år som han gjorde i barndomen fast då får han klä den själv minsann 😉
Jag är ju som redo för granen redan första advent men det är svårt att få igenom.
Fick förresten en bild av syrran förra veckan och hon har redan full jul med gran och allt så där ligger man i lä minsann.
På tal om jul så har vi börjat öva inför kommande julkonserter med South Village och jag njuter av att sjunga julsånger.
Nytt för i år är att vi gör två konserter där den första blir lördag 15 december i Klöverträsk och den andra på söndag den 16:e i Luleå, kul när vi ändå övar.
Hoppas vi ses!
Har köpt en jättefin långklänning till dessa tillfällen och det enda felet är att den omfamnar mina kärlekshandtag nog så mycket.
Kanske lite mindre gott en tid framöver gör att den släpper taget en aning.
Fast det är ju så gott med något till tekoppen efter middagen så ikväll hittade jag ett recept på något lite nyttigare alternativ.
Banan, ägg och några hallon så har man minsann en liten muffins.
Var den god kanske någon undrar?
Ja är man tillräckligt sugen så var den helt ok, ni vågar testa.
Det blir inte så många inlägg på bloggen just nu för jag tycker inte jag har något roligt eller tänkvärt att skriva om. Inspirationen och tankarna har liksom tagit paus en tid och så kan det ju vara ibland.
Man tar en dag i taget och hoppas det kommer tillbaka inom en snar framtid för visst saknar jag det som inte finns. Jag skyller på november minsann.
Tack ändå för att ni tar er tid att kika in här emellanåt.
Det känns ju roligare att skriva till någon även om denna blogg egentligen var tänkt som en liten dagbok.
Det är min ljusglimt ikväll att just du finns och lyser upp någons värld.
Önskar dig en fin morgondag,
kram S ❤
 
 
 
 

Det brinner ett ljus

 
Jag ser alla ljusen som brinner.
De lyser från någon som tänt,
lyser för saknad, längtan och alla 
vackra minnen som hänt.
Många har fällt en tår
delat tankar och även ord,
som önskar att någon hörde
den hälsning man har
när hjärtat värker
efter den som lämnat vår jord.
Kanske av sjukdom, olycka
gammal eller ung,
spelar ingen roll
saknaden kan kännas otroligt tung.
När jag själv står vid din grav
får det bli en plats av frid.
Även fast jag vet du är borta 
kan jag för en stund känna dig bredvid.
Tåren som sakta rinner ner på min kind
gör mig så starkt påmind.
Jag saknar dig nu och här
men har fortfarande hoppet om
att vi ska ses i landet ovan där...
 
Många är vi som saknar någon extra mycket en helg som denna.
Låt det få bli en helg när vi kan dela den saknaden med någon.
Att vi verkligen vågar dela livet med varandra både i glädje och sorg.
Kram till dig ❤