Bloggat från skogen

 
En stund av ensamhet
när jag valt den själv
är bland det bästa jag vet.
Här kan jag sitta och drömma,
kanske det som trycker glömma.
Att lyssna på vindens sus
och bländas av solens ljus.
Jag kan skratta och gråta,
be och förlåta.
Jag kan bara få vara
utan att förklara.
Jag kan skrika eller vara tyst
ingen vet
min egen hemlighet.
Jag kan sjunga en sång,
en ny eller den jag sjungit
gång på gång.
Jag kan andas ut
och en del stunder 
vill jag aldrig ska ta slut.
Så en stund av ensamhet
som jag själv har valt
den är värdefull,
för min egen skull...
 
 
Just idag behövde jag en sån stund när
livet rusar på och många beslut har fattats och ska fattas.
Där det ibland är svårt att veta om man ska lyssna på hjärtat eller hjärnan.
Då kan en stund av ensamhet behövas för att stänga ute allt annat och bara lyssna.
Alla behöver vi en plats för stillhet och för mig är det naturen.
Nu ska jag dock traska hem igen så inte gubben tror jag träffat på någon nallebjörn.
Ha en fortsatt fin fin dag mina bloggläsare 😊
Kram S ❤
 
 
 
 
 
 

Nedhuggen men ändå vid liv

 
Vilka fina dagar med sol och värme för en soltörstig själ.
Jag njuter av att vintern släpper sitt grepp och att det börjar grönska.
Fåglarna kvittrar nästan hysteriskt och verkar höja sin jubelsång över sommarens intågande, den ena ivrigare än den andra.
Myrorna på altanen är ivriga och springer som tokar fram och tillbaka. Har ingen aning vad deras uppdrag är, möjligtvis finns en hel myrvärld under bron.
Känns nästan taskigt att sätta ut en myrdosa för att utrota dom, de kan ju liksom inte rå för att de inte är önskade som husdjur.
På tal om altan så hade vi middagsgäster där idag med andra språk än svenska så hjärncellerna fick jobba lite extra i värmen.
Trevligt att träffa nya bekantskaper som berikar och tar en utanför Sveriges gränser.
Birger och Britt gjorde oss också sällskap så en jättefin dag tillsammans.
Efter att ha sjunkit ner i solstolen en stund så tog jag på mina joggingskor för en liten promenad som blev ganska lång till slut.
8 km tycker jag är bra jobbat eftersom det inte är alltför länge sedan jag fick veta att korsbandet är av igen, suck!
Nåja det funkar ganska bra och jag kunde njuta av att träden grönskat så här mycket på två dagar, helt otroligt vilken växtkraft.
 
En bit ner efter vägen så hade någon varit i farten och röjt en hel del och det var då jag fastnade vid en liten björk som låg där. I mina ögon så såg det ut som att den legat där hela vintern.
Men likafullt så ser jag hur det spricker av löv och hur den grönskar, den vill leva.
Eftersom jag ofta tänker i bilder så gick jag ju igång direkt förstås.
Tänkte att även om du känner dig "nedsågad"
och egentligen livlös på olika sätt
så finns det ändå där, livet!
När värmen får göra sitt i form av medmänsklighet och det gudomliga, ja då kan det mest livlösa få liv igen.
Så finns du som känner dig utan liv just nu ge inte upp.
Be om hjälp och låt någon få värma dig så du kan börja knoppa och grönska igen.
Du kommer att sprida så mycket glädje och väldoft och du behövs på platsen där du står för annars blir den tom.
 
Kram S ❤

Händer

 
Vad kan jag göra med mina händer
kanske du till andra mig sänder.
När någons liv av omständigheter vänder
då vill jag då räcka ut hjälpande händer.
När någon gråter och tårarna lämnar ränder
då vill jag använda tröstande händer.
När människor söker skydd från oroliga länder
då vill jag ta emot med mina händer.
När någon av kärlek vill ge
och det goda sänder
då vill jag tacksamt ta emot med öppna händer.
När oron till frid vänder
då känner jag mig trygg i goda händer.
När jag bara orkar ta en dag i sänder
då känner jag mig buren av starka händer.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
En bön från barnaår
så sann för alla som förstår.
Jag vill vara med och använda mina händer
på bästa sätt jag kan
som tack för att jag får vara i den allra
varsammaste hand.
Tack för mina händer
och låt mig alltid vara där det "händer"
 
Ja så blev det lite tankar av en bild jag tog på min promenad efter skoterspåret för ett tag sen.
Fortsätt använda dina händer till det fina du gör varje dag och var stolt.
Till sist vill jag säga att det bästa du och jag kan göra med våra händer är att knäppa dom till en bön.
Det finns någon som hör vårt tack och vår nöd och det är för mig det dyrbaraste jag har och som håller om än allt annat vacklar.
Gud är aldrig längre än en tanke bort ❤
 
Kram S