En bit är borta

 
En bit av mitt hjärta för alltid borta,
glömmer det ibland
men bara för några sekunder korta.
Vissa dagar känns hålet så stort och smärtsamt,
jag känner varje liten kant.
Någon tog min bit mitt i livet
trots att ett helt var mig givet.
Omständigheter har tagit varsin bit
men jag har ändå klarat mig hit.
Depression, sorger och saknad är min bit
men jag kämpar vidare med sån flit.
Jag vill att det ska gå,
att mitt hjärta ska fortsätta slå.
Jag måste leva vidare
det är bara så...
Det är där mitt i all förtvivlan
jag lyfter min blick och ser.
Någon sträcker fram handen 
och en ny bit ger.
Kan aldrig få tillbaka det som försvann
men väl en ny bit av hopp, kärlek och tröst
och inom mig hör jag Din röst.
Vila dig nu oroliga hjärta
jag vill läka din smärta.
Biten var borta men nu går jag med
lägg ditt trötta huvud ned.
Jag helar ditt hjärta igen
för jag älskar dig min vän.
Även om du känner dig trött och svag
så kommer en ny morgondag.
Med de orden inom mig så vet jag 
att du hör och ser,
varje tår, suck och bön jag ber... ❤
 
Satt och målade den här tavlan idag och tänkte att ibland känns det verkligen som om en bit är borta och att ett stort hål gör det svårt att andas.
Första tanken var att den bara skulle symbolisera att någon tog en bit från mitt inre och jag satte igång att skriva om det. Det var där mitt i skrivandet jag lyte upp blicken på tavlan som jag såg att det är ju någon som ger mig en bit istället.
Så då fick min tavla något hoppfullt istället och jag är glad över det.
En sträckgubbe i all enkelhet får också symbolisera hur enkel min tro är.
Många gånger så tror jag vi komplicerar Gud men för mig så finns han bara där i med och motgång just i all enkelhet.
Som en god vän att samtala med om allt och han räcker ut sin hand med de bitar som fattas inombords.
Jag är så tacksam för allt detta.
Kram min vän och tack för att du tog en stund av din tid att dela mina tankar ❤ S 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vad växer...

 
Så vackert var min första kommentar när jag såg detta på promenaden.
Svampar inympade i trädstammen så fint på rad.
Jag såg bara det och beundrade konstverket tills någon berättade för mig att trädet är sjukt och kommer att dö.
Jag tittar på sidan om och ser att många av grenarna redan har torkat ihop och gett upp men insidan kan jag inte se för den är än så länge skyddad av den hårda barken. Jag anar dock att det håller på att luckras upp där bakom och bli skört.
Hur länge ska det orka stå upp undrar jag.
Då kom jag även ihåg att jag läste ju nyss att svampen lever på andra, hm!
Så idag när jag passerade så fick det bli en bild och några tankar som tog form.
Kan det finnas saker som utåt sett verkar så bra och så "vackert" 
Att jag tillåter det att komma riktigt nära inpå mig, att det inympar sig i mitt liv.
Kanske det inte märks i början att det tar över mig bit för bit. Att det tar mer och mer av min energi, ja rent utav mitt liv på olika sätt.
Vad kan då dessa svampar vara om man överför det till livet?
Jag tänker mig att det kan vara många olika saker som "äter upp oss"
Kanske missbruk av olika slag, där det från början verkade så oskyldigt men sen tar det över ens liv...
Avundsjuka som gör att tillvaron krymper mer och mer...
Bitterhet som äter upp en människa bit för bit...
Begär som till slut inte är bra längre...
Listan kan säkert göras längre med sådant som vill äta upp våra tankar, våra liv och göra insidan skör och ihålig tillls man inte orkar mer.
Detta blev kanske ett tragiskt inlägg men jag tänker att det kan vara bra att påminna sig om vad jag gör för val och hur viktigt det är att välja rätt.
Vad vill jag fylla mitt inre med, vilka tankar vill jag ha?
Jag vill och önskar att få ha fridens tankar som det var tänkt från början.
Jag vill vara ett friskt träd där inga svampar får ta över.
Jag vill ha friska grenar som bär god frukt och jag vill ha en hård utsida för att stå emot sånt som vill förstöra mitt liv men det viktigaste av allt...
Jag vill ha en mjuk insida på rätt sätt, av rätta val och att kärleken gör att mitt livs träd växer sig starkt.
Jag önskar att du vill växa vid min sida ❤
 
 
Kram S ❤
 
 
 
 
 
 

Nu blir det av

 
Söndag den 19:e november 17.00 i Älvsbyn på storgatan 5 😊
Ni som följer min blogg vet min önskan att få ordna en kväll i mysig miljö där jag får dela mina dikter och tankar med er.
Nu vågar jag den drömmen så hoppas någon vill komma.
Det är ju ganska nära första advent då så lite tjuvstart med glögg får det bli och annat smått och gott förstås.
Känns jättespännande att få göra detta även om jag är nervös också.
Tänker mig att det kan bli en kväll med många fina samtal om livet och vad som ryms i det.
Jag måste bara få passa på att tacka för alla fina uppmuntrande ord ni skriver till mig. Det ger mig inspiration och mod att fortsätta dela med mig av det som finns inom mig.
Det värmer också att ni som jag inte känner personligen läser bloggen och delar livet med mig. Några av er har skrivit att ni även vill komma på "bloggkvällen" och det känns jättespännande och fantastiskt roligt med nya möten.
Snälla hjälp mig komma på ett bättre namn än bloggkväll 😊
Bästa förslag får ett pris 😍
Hoppas vi ses, 
du är så välkommen!
Kram S ❤