Två år av saknad

Två år sedan sista kram
nu får jag bara se ditt ansikte i min ram.
Vilken vacker bild när du mot mig ler
men vilken smärta
att aldrig få krama eller se dig mer.
Går smärtan någonsin över,
det är din pappafamn jag behöver.
Vissa dagar gör det extra ont i mig
förmodligen för att du var en så stor del i mitt liv
du har ju funnits där sedan jag tog mina första kliv.
Ja du pappa
jag var nog inte redo att tappa.
Din "lella" behövde dig ännu en tid
men jag försöker leva vidare
med mina kära brevid.
Tack och lov för hoppet
att vi en dag ska ses igen
och då pappa ska vi kramas evigheten lång,
påminner mig om detta gång efter gång.
Men just nu sörjer jag dig en stund, älskade pappa ❤
 
 
Just årsdagen är en dag som smärtar extra mycket.
Jag har gått igenom allt som hände för två år sedan och funderat på om jag skulle ha kunnat göra någonting annorlunda.
Finns några "om jag hade vetat"
Fast det är ju just det att vi kunde inte veta att det skulle gå så fort, att fast jag stod och höll hans hand så hann jag nästan inte säga hejdå.
Jag kunde inte ta in att han var på väg ifrån oss och min enda tanke just då var att han skulle få vara lugn och veta att han inte var ensam.
Jag tror att jag lyckades med det i alla fall och han fick även ha mamma vid sin sida och lyssna på min bror och systers röster innan han gav sig iväg. Han försökte säga något då och jag hade så gärna velat veta vad det var men jag tror det var att han älskade oss och att vi skulle ses igen.
Även om det hade gått till på annat sätt så är man nog aldrig beredd på tomheten som infinner sig.
Ville bara dela med mig ❤
Kram S
 
 
1 Anonym:

skriven

Kram till dig Suss. ❤️
/ Helena.

Svar: Kram tillbaka ❤
susannasljusglimtar.se

Kommentera här: