Längtan

Känner mig ganska tom för något djupare inlägg idag men ett litet livstecken ändå.
Här har det hunnit vara både snöstorm och slask sista dagarna så inte mycket utevistelse har det blivit.
Det i sin tur gav mig tid och lust att få fram lite adventspynt och jag vet inte varför jag alltid längtar efter det.
Fick en artikel av min kollega om att man blir lycklig av att börja tidigt så det blev bra att få det på pränt 😉
Gubben envisas fortfarande med att granen ska in dagen innan julafton men glöm det säger jag, då är det ju ingen ide eller vad tycker ni?
Han har fått ge sig i 25 år så det blir nog ett till 😊
Jag tror det är det varma skenet och alla mysiga ljus som gör att jag trivs extra gott. Förväntan och längtan efter glöggen, gemenskap och lite extra ledig tid att bara få vara. Alla underbara sånger, julkonserter och firande ja detta bidrar nog också till att jag älskar december månad. 
 
Jag blev däremot påmind i veckan av fler än en
att detta är en jobbig månad där många känner mer sorg och smärta än vanligt och jag blev så ledsen för deras skull.
Det är så många som upplever en större ensamhet än vanligt och jag önskar att det slapp vara så. Barn som far illa när de som ska beskydda dem dövat sitt sinne med alldeles för mycket alkohol och där våldet blir riktigt närgånget.
Det är min bön och önskan att det inte skulle behöva vara så utan att alla skulle få ta del av det vackra och fina med julen istället.
Men visst känner jag också en extra saknad mitt i all glädje över de människor som inte längre finns kvar hos oss. Jag väljer ändå att fortsätta leva och glädja mig åt de jag fortfarande har i mitt liv och som jag får dela just livet med.
Nu känner jag hur jag kommer igång så det kanske får bli en lite dikt till avslutning ändå 😊
 
Det är så vackert i advent
och jag njuter av alla ljusen.
Vart jag än rör mig så pyntas det i husen
det tar fram barnasinnet och jag mår susen.
Adventstid
berättar om den förstfödde
som föddes under en himmel vid.
En gåva till världen, till oss
mig och dig förstås.
Hans uppdrag var att ge oss frid
inte alla förstår utan ställer sig brevid.
De tar allt i egna händer
men försöker rentvå sina händer.
Orsakar strider
och bryr sig inte om att människor lider.
Hans önskan var och är att vi ska älska varandra,
vi som delar jorden och på den vandra.
Det får börja med mig
att skapa julfrid där jag går fram i världen
en efter en tänder vi ett kärlekens ljus,
till sist  kanske vi nått alla världens hus.
Adventstid en tid att bry sig om,
allt du bär med dig , jag säger kom!
 
Önskar er alla en fin adventstid och jag vet att det är en hel vecka kvar men gäller att vara ute i tid.
Kram S ❤
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Premiär

 
Ja då har jag haft en bloggkväll för första gången i mitt liv.
Annorlunda att sitta ansikte mot ansikte med någon när jag delar mina innersta tankar och min resa genom olika händelser.
När jag skriver i min ensamhet så hinner jag fundera lite mer men för att vara första gången så gick det väl ändå bra.
Vi skrattade och grät tillsammans precis som det är i livet och jag önskar att jag lämnade något fint avtryck att ta med efter kvällen.
Känner mig ganska tom just nu men tacksam för att jag vågade.
Tack till min underbara familj och ni andra som kom, det värmde ❤
Lägger ut lite bilder och önskar er en god natt,
kram S
Ps!
Sista bilden visar en eftersläntare som kom lite för sent men som väldigt gärna ville komma in 😉
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Två år av saknad

Två år sedan sista kram
nu får jag bara se ditt ansikte i min ram.
Vilken vacker bild när du mot mig ler
men vilken smärta
att aldrig få krama eller se dig mer.
Går smärtan någonsin över,
det är din pappafamn jag behöver.
Vissa dagar gör det extra ont i mig
förmodligen för att du var en så stor del i mitt liv
du har ju funnits där sedan jag tog mina första kliv.
Ja du pappa
jag var nog inte redo att tappa.
Din "lella" behövde dig ännu en tid
men jag försöker leva vidare
med mina kära brevid.
Tack och lov för hoppet
att vi en dag ska ses igen
och då pappa ska vi kramas evigheten lång,
påminner mig om detta gång efter gång.
Men just nu sörjer jag dig en stund, älskade pappa ❤
 
 
Just årsdagen är en dag som smärtar extra mycket.
Jag har gått igenom allt som hände för två år sedan och funderat på om jag skulle ha kunnat göra någonting annorlunda.
Finns några "om jag hade vetat"
Fast det är ju just det att vi kunde inte veta att det skulle gå så fort, att fast jag stod och höll hans hand så hann jag nästan inte säga hejdå.
Jag kunde inte ta in att han var på väg ifrån oss och min enda tanke just då var att han skulle få vara lugn och veta att han inte var ensam.
Jag tror att jag lyckades med det i alla fall och han fick även ha mamma vid sin sida och lyssna på min bror och systers röster innan han gav sig iväg. Han försökte säga något då och jag hade så gärna velat veta vad det var men jag tror det var att han älskade oss och att vi skulle ses igen.
Även om det hade gått till på annat sätt så är man nog aldrig beredd på tomheten som infinner sig.
Ville bara dela med mig ❤
Kram S