Farväl Ronny

Idag är det begravning efter vår kära Ronny och jag tror vi är många som tycker det känns extra tungt i hjärtat.
Känns så onödigt att en sån personlighet inte får finnas ibland oss längre och sprida sån glädje. Det behövs ju såna människor i ens närhet och även om vi inte umgicks så mycket sista åren så visste jag alltid att han fanns där.
Varje gång jag svängde in på gården och han var ute så hade han alltid ett ord över eller i alla fall en kommentar i Ronnystil :)
Solen lyser så vackert idag och det känns rätt att han får gå till sista vilan i ljust minne på alla sätt.
Jag skrev en liten dikt som ni får ta del av som ett minne till Ronny ♥
Jag väljer denna bild ännu en gång för den visar så väl hur Ronny var för mig och många fler.
En tuff yta men en mjuk varm famn.
 
 
Att följa en vän till sin sista vila
får mitt hjärta att ila.
Saknadens smärta när jag står vid din bår,
du skulle ju finnas med i framtiden vår.
Cancern brydde sig inte om att fråga
innan den släckte livets låga.
Du kämpade emot så länge du kunde,
det blev dock inte så länge du ville
men hela tiden med humor och hopp
eftersom du var en sån kille.
Åh vad jag kommer att sakna din humor,
härliga skratt och glada tillrop när
jag svänger in på vår gård
ja tomheten kommer att kännas hård.
Men dina barn finns kvar
med så mycket som påminner om dig
och det gläder mig.
Du hade sån omtanke för alla
och ville inte att någon i din närhet skulle falla.
Jag lärde mig fort att under den tuffa coola ytan
fanns ett mjukt varmt hjärta,
så saknaden av våra samtal kommer att smärta.
Du fick gå och vi blev kvar,
bevarar ömt alla ljusa minnen jag har.
Vila i frid tills vi ses igen
du förblir för alltid min vän...
Tack Ronny för att du var den du var ♥
 
 
 
 
 

Stora hjärtan visst finns det

Visst finns det 
människor som bara vet.
De med stort hjärta 
för andras glädje och smärta. 
De som bryr sig om 
och säger kom.
Tar dig i sin famn
tills du når en säker hamn.
De som bryr sig om i det fördolda
utan att förvänta sig något tillbaka, 
de som till och med över ditt liv vill vaka.
De vandrar här på jorden, 
så vänliga i orden. 
Ser det många andra inte ser, 
ögon som inte längre ler.
Så visst finns de
människor med stora varma hjärtan. 
Jag är glad att de finns,
att de bland oss vandra
dessa med sån kärlek till andra ❤
 
Ja då var det premiär med att måla en tavla med dikt till och det var jättekul. 
Att jag vågar visa er är bara för att någon annan ska våga vara sådär operfekt (eget ord)
Ingen målteknik här precis men de är mina och det finns en tanke bakom. 
Bara fortsätta öva 😉
Letade febrilt efter en plats i lä denna stormiga dag, träden lutar emellanåt så jag bestämde att hålla mig på hemmaplan. 
Altanen gav mig skydd och där kom både tavlan och dikten till, givetvis över en kopp te. 
Jag tänkte att så länge det finns människor som vill göra gott så finns det hopp för vår värld.
Önskar dig en fin vecka som ligger framför och se dig omkring så ser du dessa stora hjärtan. 
Titta riktigt nära, det kanske är du ❤
Kram S 
 
 
 

Att inte fastna

Kände att jag kan inte fastna i alla känslor så bokade en övernattning på hotell för mig och gubben. 
Inte längre än Luleå men det är ju inte det viktigaste att det är långt bort utan att få tid tillsammans och bara vara. 
Bio var också tanken men kära nån vad dåligt utbud just nu för vår smak. Blev middag istället och bad nere i relaxavdelningen men tillsammans med ett gäng överförfriskade killar så blev det väl inte så lugnt precis. Funderar om man får sämre hörsel när man är berusad? 
De blir en väldigt hög ljudnivå på pratet 😉
De satt och pratade om någon och sa att det skulle stanna i rummet och jag fick en sån lust att skoja med dem och säga sen 
- Tänk att ni också känner min kompis! 
Nu gjorde jag ju inte det men hade varit kul att se reaktionen.
 Vi hann även på liveunderhållning och jag köpte mig en god alkoholfri drink och han la ner ett väldigt arbete på den med allt möjligt gott. 
Vi kände dock att några nattsuddare är vi inte så när det mesta av folket kom gick vi gäspande upp på rummet. 
Jag visade gubben vad jag köpt för fint och kanske inte vad ni tänker för något 😉
 
Jag fick nämligen sån lust under dagen att börja måla så jag gick all in och köpte färger för hela slanten. 
Nu hör till saken att jag kan verkligen inte måla men varför ska det få hindra mig tänkte jag i nästa stund.
Vi får väl se om ilet försvinner men jag har faktiskt gjort ett litet försök och jag bjuder på mig själv med min premiärtavla.
Haha men man kan ju bara bli bättre!
Jag tycker det var avkopplande och roligt och det var tanken.
Dessutom tänkte jag att kanske jag skulle kunna måla en tavla till mina dikter,vem vet.
Skratta inte nu för här kommer den
Den får väl i färgerna ge uttryck för att jag mår bättre idag än förra inlägget.
En del kanske undrar varför jag väljer att lämna ut mig själv som jag gör ibland men jag tänker som så att kanske jag kan uttrycka hur någon annan känner det och skänka en liten strimma av hopp.
För livet är upp och ner för oss alla och jag har svårt att tro att någon går igenom livet utan att någon gång sjunka en stund.
Jag vet också att med rätt människor och vilja så tar man sig också vidare.
Nu ska jag åka iväg på föreläsning så hinner inte skriva mer. 
Kram S ❤