Under din vinges beskydd

 
Ser ni de små ulltussarna? 
Väl dolda under sin mammas beskyddande vingar vilar de tryggt och bryr sig inte alls om det som händer där utanför, inte ens att jag kryper omkring och fotar. 
Jag skulle ju kunna vara ett hot men de sussade lugnt vidare. 
Jag tänkte att så skulle jag också vilja ha det ibland när det blir för mycket runtomkring. 
Att bara kunna krypa in under en vinge och vila en stund, att kunna stänga ute allt som känns så omöjligt att förändra.
Någon som håller om och väntar tills det är lugnt igen innan vingen lättar upp och man kan krypa fram utvilad och stark.
Sen slog det mig att så är det ju för mig många gånger
och jag funderar just på om det skulle kunna bli en dikt av detta så gör ett försök. 
 
 
Där vill jag vara när stormarna yr
när saker sker och jag inget styr. 
Där vill jag vara när ord fälls som sårar 
eller när mina ögon förbliindas av tårar. 
Där vill jag vara när det värker i mitt bröst 
när jag skriker tyst för att ingen ska höra min röst.
Där vill jag vara när saknaden värker 
eller när jag inte vill
att någon min oro märker. 
Där vill jag vara och andas ut 
där vill jag vara till livets slut. 
Där vill jag vara och känna mig trygg
känna hur någon håller om min rygg.
Under Din vinges beskydd
där vill och får jag vara 
under Din vinges beskydd 
där kan jag livet klara ❤
 
Kram och kom ihåg att denna vinge är så stor att den räcker till oss alla ❤ S
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: