Lisemajs Kaloribomber

Ja så heter det mysiga caféet som fick mig att sätta mig och cykla 30 km!
Ja och såklart min grannes förtjänst också som hade så bra övertalningsförmåga. Så glad att snåltarmen vann över latmasken för vi hade en härlig tur i värmen.
Väl framme så var det mååånga som var fikasugna så det fullproppade fikabordet gick åt kan man säga och Lisemaj hon sken med solen, så duktig ☺
 
 
 
Ja som ni ser så fanns det en hel del att välja på 😋
Så håll utkik nästa år så ni inte missar.
Delar med mig av lite bilder från dagen 
 
 
Min cykelkompis för dagen och hennes D, älskar den gula klänningen.
Nästan så jag själv ville ställa mig i kön till hästturen, lukten gör mig lyrisk av minnen från min tonårstid med dessa fantastiska skapelser.
Vi tog oss hem välbehållna trots att vi glömde det viktigaste, nämligen hjälmen!
Väl hemma så var det bara hoppa in i duschen för att sen åka till nästa kalas.
Ja ni hör att jag behövde cykla 3 mil ☺
Även det var makalöst gott som alltid när Jennie bakar.
Jag har ingen bild från hennes bakverk men däremot på deras fina utsikt.
 
En härlig dag att ta med sig nu när sista semesterveckan börjar och det snart är dags att falla in i rutiner igen.
Måste erkänna att jag älskar att vara uppe och nattsudda och inte ha tider att passa så jag ska suga ut det sista som är kvar av semestern.
Blogga 01.00 på natten det är ju en perfekt tid 😉
Kram S ❤
 
 
 
 

Tårar

Tog den här bilden idag utan att tänka på att den skulle kunna passa till dagens blogginlägg. Skulle tro att om jag sparat alla tårar jag fällt fram till nu  så skulle det nog räcka till fotknölarna.
Jag är så tacksam över att kunna gråta när jag behöver lätta på trycket. Jag har pratat med många som inte kan gråta och hur de önskar att de kunde det.
Jag tror att tårar är läkande och på något sätt tröstande, sen finns det ju som tur är glädjetårar också.
Tårar på grund av fysisk smärta och skräck är ju kanske inte av tacksamhet och tårar man gärna klarat sig utan. Men jag har ändå skrivit en dikt om tårar, mina tårar och kanske några känner igen sig.
 
 
Tårar
Dessa fantastiska tårar
som varit med mig vintrar som vårar.
De kan rinna utefter min kind,
när naturen sänder en vind.
Det kan rinna tårar av skratt
men även blöta min kudde i mörkaste natt.
De får vara ord utan tal
ja ibland är tårar mitt enda val.
När saknaden värker i mitt bröst
så får tårarna vara min röst
och på något sätt så finner jag tröst.
När ångesten griper tag
och det gör så ont
att hela jag känns svag,
då fäller jag en tår och bättre mår.
När någon mig sårar,
då finns de där mina tårar.
De tränger sig fram ur min ögonvrå 
vare sig jag vill eller ej
men de hjälper
även om det för en stund mitt inre stjälper.
När besvikelsen tränger sig på
kan det falla en tår
och det får vara så.
När andra i min närhet far illa
då gråter jag med dem
oavsett om det gäller den stora eller lilla.
Jag kan i tårarna känna smärtan
och där möts även våra hjärtan.
Även när glädjen är stor
kommer glädjetårar som inom mig bor.
Men det finns även "de" tårarna
som faller när det gör riktigt ont,
de som ingen vet
som bara är min egen hemlighet.
När ingen hör eller ser,
jag bara låter de falla och tyst ber.
Jag är så tacksam för mina tårar genom livet,
har ju aldrig blivit lovad att bara glädje skulle bli givet.
Ja så många gånger de lättat på trycket i mitt bröst,
säger det igen 
många gånger är tårarna min röst ❤
 
Kram min bloggläsare ❤ S
 
 
 
 

Fina finnar finns

 
Ja vem hade trott att man skulle åka på semester till Finland, inte jag i alla fall.
Men det härliga gänget på bilden fick den idén och vi fick haka på och det blev en fin tripp.
Konstigt att jag aldrig tänkt på Finland som resmål men det kan absolut bli fler gånger.
Vi besökte även en nöjespark med en del härliga åkattraktioner och ena banan drog iväg 0-100 på 1.9 sekunder och jag kan säga att det kändes och att den sen körde upp och ner och runt överallt gjorde att den hade allt. Som tur var i lägre hastighet än i början men oj så jag skrek, ont i halsen efteråt men ändå så kul.
Det fanns dock en som skrek högst av oss alla men inga namn, hehe 😉
Här är den så missa inte Junker om ni är i Powerpark. 
Vädret var även på vår sida den här dagen så vi njöt för fullt innan vi började dra oss uppåt igen.
Idag har vi gjort Uleåborg och det var också en mysig stad med en otroligt god kycklingsallad och lika goda pizzor, dom kan sin sak. 
Tycker att de är artiga och det är mycket kiitos t.o.m efter varenda åkattraktion.
 
Nu hem till byn igen och njuta av sista veckorna på semesten och även om jag är otroligt tacksam över varje dag så längtar jag efter lite mer sol och värme.
Jag vill sitta ute och mysa vid grillplatsen utan att frysa fingrarna av mig när jag ska skriva dikter.
På tal om det så har jag en ide om just mina dikter men jag ska fråga er sen vad ni tror.
Nu ska jag fortsätta som personlig farthållare åt min man 😂
Kram och ha en fin morgondag ❤ S