Vänliga veckan

Ja så kallas visst denna vecka men personligen tycker jag att alla veckor borde väl vara det. 
Det har i alla fall varit en händelserik vecka och på alla hjärtans dag så var det lite extra festligt både på jobbet och hemma. Vi bjöd hem lite gäster och det var mysigt och dagen till ära lite efterätt. En ganska nyttig dessutom och receptet fick jag av min arbetskollega.
Blanda vispad grädde  med turkisk yoghurt och smaksätt med lite vaniljsocker. Garnera med de bär du tycker om, riktigt smarrigt. 
Projektet fixa Joels rum har också närmat sig slutklämmen och lite kul var det att få hänga upp lampan från min mormors hem och ställa in den gamla stolen. Torres var inte sen med att kolla upp om den var skön, bara att hoppas att lillhusse också gillar stilen. 
Var ju lite sugen på att hänga upp en tapet jag fick från mormors hus men blev bortröstad men nån gång ska jag hitta en plats för dessa juveler eller vad säger ni?
Riktigt retro 😍
 
Nu har helgen anlänt och vi har besök av båda våra nya familjemedlemmar, lillan och flickvän 😊
Firat födelsedagen i efterskott och överraskat med sång. 
Lillan hon har haft full fart hela dagen och hon har definitivt valt ut en favorit i familjen och det är inte jag. Däremot kan jag säga att unga fröken Mattsson har ett fantastiskt bemötande och tålamod och är den stora idolen. 
De har haft disco, lekt tafatt, varit ute och åkt spark så nu somnade hon gott och då får vi ju säga att första nattningen gick väldigt smidigt. 
Ja det var ett litet livstecken från mig och tack för att du tog dig tid att dela mina ögonblick.
Kram S 💕 
 
 
 
 
 
 
 
 

Uppmuntran till en läkare

Ja det tänkte jag kanske inte är så vanligt och sagt och gjort så skrev jag några rader till min doktor som jag läste för henne sist jag var där.
Jag vet att jag är lite konstig men det kan väl aldrig skada att säga något uppmuntrande till någon. 
Hon blev faktiskt rörd så det kanske inte är så vanligt att de kan få en bekräftelse på att de gjort något bra.
Många kanske tänker det men inte säger något men i fortsättningen kan vi väl uppmuntra en gång för mycket när någon gör nåt bra eller hur 😊
När jag sitter i läkarnas väntrum så slås jag av hur många de ska hinna hjälpa på ca 10-15 minuter per besök. Sen ska det dokumenteras osv.
Inte några jättebra förutsättningar tycker jag att dom har och de gör nog så gott de kan.
En del klarar detta bättre än andra och jag hade tur som hade min läkare under tiden när mitt liv var inne i en tyngre period.
Jag kände förtroende för hon lyssnade och tog mig på allvar när jag knappt själv kunde se det.
 
Hon ville att jag skulle skicka det jag läste så idag kom den äntligen iväg.
Tänkte att då kan väl ni också få läsa 😊
 
 
 
En läkare som lyssnar och förstår 
är så ovärderligt när livet
stannat upp och inte går.
Som tar en på allvar 
och inte enklaste vägen tar.
Som själv får kämpa
mot klockans tid
innan nästa besök tar vid.
Att då kunna förmedla
en känsla av lugn 
och att jag lyssnar på dig,
det betyder så mycket för mig. 
Du skrapar inte bara på ytan 
utan går in där under,
det byggs ett förtroende i såna stunder. 
Det känns som att du bryr dig om, 
tack för att du finns gång efter gång. 
Du behövs så 
fortsätt vara den du är 
jag är tacksam att 
du finns där
och det önskar jag
du med dig bär. 
 
Ja det fick bli dagens ljusglimt att jag haft en bra läkare under min resa tillbaka 💗
Trevlig fortsättning på helgen 
Kram S 💕 

Visst fanns det liv

Min amaryllis har stått i fönstret sen i julas och sett mer död än levande ut.
Men så såg jag för ett tag sen att den minsann började knoppa igen och nu under mina sjukdagar hemma så har jag tagit en bild varje dag.
Man har riktigt sett hur den tagit sig för varje dag och nu är den så röd och vacker igen.
Eftersom jag ofta får tankar när jag ser bilder och saker och skriver ner mina tankar i ord så väckte ju givetvis detta några tankar. 
Kan ju välja att bara skriva rakt upp och ner vad jag tänker men detta med ord i diktform känns ju lite som min grej så jag försöker med nåt så får vi se vad det blir. 
 
Ganska medtagen och livlös 
så står den där, 
inte många tror att det finns växtkraft här.
Nära att ställas undan och glömmas bort,
det finns ju så mycket vackrare sort. 
Den hade ju redan blommat klart 
så bara att kasta i all fart. 
Men så börjar den knoppas 
och jag märkte det, 
kaseringen fick stoppas. 
Den fick åter omsorg, 
jag pysslade om 
och till min glädje
en liten blomma kom.
Det blev bara mer och mer,
nu är det bara det vackra jag ser.
Tänk i allt det torra fanns det liv igen, 
inte på en gång men sen.
Så lätt att missa 
och dissa.
Nu står den här 
i all prakt, 
jag om blomman håller vakt. 
 
Ja visst kan det väl vara så bland oss människor ibland. 
Någon är tilltuffsad av livets omständigheter, torr och livlös. 
Men någonstans där inuti finns det liv, färger och något kvar. 
Vi får inte vara för snabba på att döma ut utan istället se möjligheter, ge lite extra omsorg. 
Uppmuntra de som behöver och vara där när det börjar knoppas igen.
Att sen få glädjas tillsammans igen över att livet kommer tillbaka är fantastiskt 💗
Kram S 💕