Torrt

 
Just nu känns det så!
Tittade på detta kort och insåg att visst kan det kännas så ibland.
Det finns så mycket vackert runt omkring, så många möjligheter, sån rikedom.
Det växer, lever och sprudlar av liv hos människor jag möter och själv känner jag mig ensam som denna förtorkade trästock.
Fast är det så?
Eller känner andra sig också som livlösa stockar emellanåt fast de inte delar med sig av det på en blogg, ganska dumt och utlämnande säger jag till mig själv.
Lämna ut sig själv på detta vis, släppa på fasaden.
Visst är det korkat!
Nästa stund tänker jag att det måste finnas fler och någon som kanske behöver läsa att du är inte ensam.
Vad gör man då i dessa torrtider?
Jag har tyvärr inga enkla svar men för mig är det så här.
Som jag skrev i början, just nu är det så.
Livet har lärt mig att efter regn så kommer det alltid solsken igen. Kanske inte på en gång men till slut så spricker det upp igen.
Kanske därför jag vågar, kan skriva och prata om det.
På något konstigt sätt vara lugn i de lite torrare stunderna. Jag har lärt mig leva med dessa och vet att jag klarar det också.
Det jobbigaste är att släppa taget om fasaden, erkänna att man behöver hjälp vissa stunder.
Att släppa tankarna som maler och byta dem mot de som bygger upp.
Att skriva eller på annat sätt sätta ord på sina känslor har för mig varit till stor hjälp.
Ni kanske själva varit med om att i ens eget huvud kan saker, ting och bekymmer bli enormt stora och när man sen får sätta ord på det tillsammans med en god vän så blir och låter det annorlunda.
Skulle vi våga prata oftare om dessa stunder också med varandra istället för att bära dom inom oss så kanske många skulle slippa känna skuld och ångest.
Du är helt normal och underbar även när du är en torrfura.
Personligen så dras jag ju till dessa träd när jag är i skogen, de sticker ut i mängden och därför fastnar de på mina bilder.
Så jag säger även till mig själv att jag är fortfarande Susanna med alla mina egenskaper även i de torra perioderna och jag ska inte stanna här länge.
Snart spricker det upp igen och då blir det förhoppningsvis lite muntrare inlägg.
Jag tycker dock att det är viktigt att våga dela livets alla skiftningar, det gör mig stark och jag hoppas vara någon till tröst att inte ge upp för det gör inte jag.
Avslutar med en liten dikt som uppmuntran.
 
I dessa torra stunder 
när hjärtat gråter.
När bara 
hopplöshetens tankar låter.
Det gäller att stå fast
inte följa tankarnas tvära kast.
Att lämna allt i trygga händer
lita på att det vänder.
Det kan kännas svårt
och hårt.
Men tiden säger att det går,
ta varje chans du får.
Låt glädjen få del i ditt liv ännu en gång
låt ditt inre få sjunga hoppets sång.
Våga släppa taget
du kommer vinna slaget.
Vinna över det som
om dina tankar fick makt,
låt det få ske i din egen takt.
Dina ögon kommer le igen
våga tro älskade vän ❤
 
Kram S
 
 
 
 

Vem kunde ana

 
Så heter en sång som jag sjöng på vår julkonsert och jag skrev en dikt till den som jag skulle vilja dela med mig av och den heter Maria.
Jag hade skrivit ett ganska långt inlägg men när jag publicerade iväg det så försvann det i cyberrymden så nu blir det bara dikten och en önskan om en god fridfull jul till alla mina bloggläsare.
Tack för att ni delar livet med mig på detta vis och jag hoppas att jag har något att dela med mig av även nästa år om ni vill fortsätta vara med.
Nu kommer dikten om Maria denna unga flicka som säkert hade många tankar och funderingar och som hade varit jättespännande att få ta del av.
Tänk vilken resa och vad hon fick vara med om, alla frågor från sig själv och alla runt omkring som inte alls förstod och förmodligen så var nog inte alla vänliga i tonen.
Men hon anade och visste att det inte var vilket uppdrag som helst hon fått och hon hade någon vid sin sida.
Jag vet att många tycker att detta är en gullig liten saga men för mig är det något mer.
Hade jag inte själv upplevt och känt det jag har så hade det även för mig varit en dårskap att kunna tro på något man inte kan se och ta på men jag är så tacksam för känslan att alltid ha någon med och det är min bästa julklapp, så ett hett julklappstips.
 
Nu kommer dikten!
 
Maria tänk att du bar på en skatt
detta gudomliga barn som du födde en natt.
Jag anar att du var lite rädd
och inte kände dig helt beredd.
Men när du första gången såg in i hans blick
så tror jag ett lugn du fick.
Du förstod vad det handlade om
ja du var en av alla dom.
Som anande en kung
trots att han ännu var så ung.
Inte någon som skulle härska
över ett vanligt rike,
nej detta var någon speciell
du eller världen
hade aldrig sett dess like.
Han föddes till en värld
för att ge frid,
att ge tröst och finnas brevid.
Maria du valde att tro
att detta lilla barn
till himlen är en bro.
 
Önskar er alla en skön fridfull jul oavsett var i livet ni befinner er.
Jag vet att några av er bär på stor sorg just nu och att någon
är i förtvivlan över hur framtiden ska bli för någon ni bryr er om.
Jag hoppas att mirakel kan ske just i er situation och att ni får känna att
vi finns med vi som står brevid.
Kram S
 

Byter arbetsplats

 
Ja då var det dags att packa ihop och förbereda sig på nya äventyr med vår Kajuta.
Vi har julmyst in i det sista men nu är det packning som gäller i dagarna två.
Som tur är så får jag ta med mig allt det fina jag har nämligen arbetskollegor, gäster och mitt arbete för vi ska bara byta ställe.
Jag kommer tillbaka till min förra arbetsplats men i helt nya lokaler så det känns spännande att se vad detta äventyr har med sig.
Var förbi för några dagar sedan och fick några varma kramar av fd arbetskollegor så det känns tryggt och fint att komma tillbaka men i ny roll.
Bloggandet har legat nere ett tag men varför det kan vi ta senare men detta blev i alla fall ett litet livstecken 😊
Kram S ❤