När livets oväder drar in...

 
I allt det vackra,
mitt ibland alla möjligheter.
Mitt i livets pussel
där en dag i sänder passerar.
Många gånger utan någon särskild tanke,
ja kanske rent av i tristess.
De bara passerar, en dag av vårt liv.
Vi behöver knappt tänka, 
ganska skönt ibland.
Det finns vissa dagar
som är väldigt speciella,
så dyrbara,
vi bär dem för alltid i vårt inre.
Men där mitt i livet så kan de dra in...
De mörka dagarna
med svarta moln av oro,
förtvivlan, rädsla, sorg och ångest.
Vi kan ibland se dem komma
och göra oss beredda men
många gånger kommer de
som en blixt från en klar himmel.
Finns ingen tid till att skydda sig,
man blir alldeles kall inombords,
när livets oväder kommer in.
Vi lyfter blicken och försöker se en 
strimma av ljus, 
men just där och då är det svart 
och skrämmande.
Vi vet ju dock innerst inne att efter ett oväder
så kommer alltid solen och ljuset igen.
Det får vi aldrig glömma de mörka stunderna
så ge inte upp min vän om du just nu är mitt i ovädret.
Det brukar spricka upp lite i sänder,
jag hoppas det händer 
så att ovädret vänder
 
Visst kan spår av ovädret finnas kvar
men dagen är åter klar.
En ny dag gryr...
 
 
 
 
Ja det var några tankar som kom häromdagen när jag körde hem och såg hur himlen framför mig mörknade.
Vi har väl alla våra "oväder" i livet på olika sätt.
Ni vet när olyckan är framme, oron för någon man har kär, personliga saker eller förlusten av någon man älskar.
När man är mitt i detta så är det svårt att tro på en ljusning men jag vill fortsätta tro att det ljusnar igen på ett eller annat sätt.
Kram S ❤
 
 
 
 

Kommentera här: