Ibland missar vi livet

Hade ett filmklipp men fick inte till det så en stillbild får duga. 
Ni får använda fantasin och höra hur det porlar där under. 
Var på promenad förra helgen och hörde detta så jag stannade till och njöt till ljudet av det porlande vattnet. 
Det gav mig känslan att nu närmar det sig det jag längtar efter, nämligen våren och den stundande sommaren. 
Samtidigt ser jag mig omkring,
det känns lite långt borta när jag ser 
snötäcket, de färglösa grenarna och den tjocka isen jag står på. 
Men så lyssnar jag igen på vattnet som sorlar och porlar där under fast jag inte ser det. Jag vet att det finns och snart värmer solens strålar frusen mark och då kommer jag att se.
 Så kom även tanken om att så kan även livet vara och kännas periodvis. 
Även om jag inte är där just nu så har det funnits de perioderna i livet när allt har varit ganska dött. För mig har det varit olika saker som utlöst känslan men jag tror många kan känna igen sig när man kanske drabbats av tex depression, sorg, utbrändhet, skilsmässa, sjukdom eller något annat som raserar livet och det känns hårt och fruset. 
Men vi är otroliga överlevare och inom oss så vet vi ändå att någonstans där inne så finns det lite liv kvar som med värme kan smälta det frusna runtomkring.
Ibland är istäcket(det svåra)väldigt tjockt och kan ta lång tid att smälta men det gör det till sist.
Ja så gick mina tankar när jag stod där och lyssnade. 
Jag avslutar med en liten dikt 😊 
 
Vad finns där under 
i de djupaste stunder.
Jag vet det finns liv, 
skapat av Han som sa sitt bliv.
Solens strålar måste bara få göra sitt 
värma tills det når hjärtats mitt.
I kärleksfulla händer 
är chansen stor att det vänder. 
Måste bara våga tro 
att det finns en räddande bro.
Det kommer åter en sommar i ditt liv 
resan dit sker med små små kliv.
Ge aldrig upp min vän
snart porlar det av liv igen ❤
 
Kram S 💕