Ibland missar vi livet

Hade ett filmklipp men fick inte till det så en stillbild får duga. 
Ni får använda fantasin och höra hur det porlar där under. 
Var på promenad förra helgen och hörde detta så jag stannade till och njöt till ljudet av det porlande vattnet. 
Det gav mig känslan att nu närmar det sig det jag längtar efter, nämligen våren och den stundande sommaren. 
Samtidigt ser jag mig omkring,
det känns lite långt borta när jag ser 
snötäcket, de färglösa grenarna och den tjocka isen jag står på. 
Men så lyssnar jag igen på vattnet som sorlar och porlar där under fast jag inte ser det. Jag vet att det finns och snart värmer solens strålar frusen mark och då kommer jag att se.
 Så kom även tanken om att så kan även livet vara och kännas periodvis. 
Även om jag inte är där just nu så har det funnits de perioderna i livet när allt har varit ganska dött. För mig har det varit olika saker som utlöst känslan men jag tror många kan känna igen sig när man kanske drabbats av tex depression, sorg, utbrändhet, skilsmässa, sjukdom eller något annat som raserar livet och det känns hårt och fruset. 
Men vi är otroliga överlevare och inom oss så vet vi ändå att någonstans där inne så finns det lite liv kvar som med värme kan smälta det frusna runtomkring.
Ibland är istäcket(det svåra)väldigt tjockt och kan ta lång tid att smälta men det gör det till sist.
Ja så gick mina tankar när jag stod där och lyssnade. 
Jag avslutar med en liten dikt 😊 
 
Vad finns där under 
i de djupaste stunder.
Jag vet det finns liv, 
skapat av Han som sa sitt bliv.
Solens strålar måste bara få göra sitt 
värma tills det når hjärtats mitt.
I kärleksfulla händer 
är chansen stor att det vänder. 
Måste bara våga tro 
att det finns en räddande bro.
Det kommer åter en sommar i ditt liv 
resan dit sker med små små kliv.
Ge aldrig upp min vän
snart porlar det av liv igen ❤
 
Kram S 💕 
 
 

Fick på oss brudklänningar

Vilken rolig dag på jobbet när vi hade lite brudtema. 
Längst till vänster en från 50-talet
där ingen av oss i personalen hade kunnat komma i hur än mycket vi hållit in magen 😉
Tätt följd av en 60-talslook och då skulle minsann både benen och skorna synas. 
Håll i er för sen kommer min från tidigt 90-tal när allt bara skulle vara "mycket" spets och rosor både fram och bak, ja kära nån. 
Så avslutas det med en från 2012 och den är så stilren och fin, förmodligen en sån jag hade valt nu.
Men jag var så stolt i all spets och fluff den dagen vi gifte oss och kände mig så vacker. Gubben var väl mindre glad över att han var tvungen att matcha med aprikos fluga och midjebälte, hahaha. Dessutom blanka lackskor, stackarn!
Vad gör man inte för sin brud!
Men att det var en god vän som sytt min klänning var ju extra roligt. 
Tänk att jag faktiskt kom i den så här 25 år senare, lite förvånad blev jag. 
Det var en lyckad visning och våra gäster fick en bra stund, dessutom ledde det till samtal både före och efteråt så ett tips till övrig vårdpersonal är
- På med klänningarna 😊
Men nu säger den här bruden godnatt och önskar er en fin morgondag, kram S 💕 
 
 

Den dag jag inte finns mer så önskar jag att...

Att platsen där jag stått gett en stor god skörd. 
När jag visade denna bild så sa en vän att
-Jaha vad ska du skriva om dessa lingon?
Gillar att föra ihop mina bilder med tanken så hon känner mig 😊 
Finns lite olika dimensioner på dikten som kommer och tolkningen är fri.
Jag tänker mig att alla vill vi väl lämna efter oss något gott.
Då tänker jag inte i första hand på det materiella utan om det som har ett större värde.
Vad lämnar jag för avtryck på min väg genom livet,
vilka människor möter jag som jag faktiskt kan dela livet tillsammans med.
Vad blir det för skörd av mitt liv? 
Blir det några nya plantor där jag stått så det växer vidare av liv?
Jag hoppas det och tänker på något jag hörde för en tid sen 
-Det handlar inte bara om mig!
Det är faktiskt något att tänka på i en tid som denna när man uppmanas från många håll att förverkliga sig själv, göra som man själv känner och tycker.
Att man ska lära sig säga nej och bara göra sånt man mår bra av.
Visst är det kloka råd men tänk om alla på vår jord skulle bry sig lite mer om andra. Hur kan jag istället lyfta fram någon annan, kan jag istället göra något med min medmänniska för att denne ska få vara lycklig en stund även om det inte är det roligaste jag vet.
Visst behöver man kunna säga nej och ibland är det enklare men man kanske ändå kan välja ett ja någon av gångerna.
Det kommer att kosta av din tid och kraft men det är ofta värt det. 
I slutändan tror jag att om vi alla tänkte lite mer på våra medmänniskor och inte att det handlar om mig så skulle vår värld se bättre ut. 
Vi kommer dock alltid att möta med och motgång i vår strävan att göra gott och periodvis kan en del känna sig död inombords men kom ihåg att under all yta så finns det liv.
Detta blir ett rekordlångt inlägg men har du tagit dig hit kanske du även orkar läsa dikten som kommer här.
 
 
Jag ser att det finns liv
beviset är här 
du burit frukt både här och där. 
Vintern och kylan har skadat din skörd 
snötäckets mörker och tyngd,
du blev ej synlig eller hörd.
De kommer att falla från din kvist,
de du visat livet har du nu mist.
Var inte orolig det kommer åter en vår
dina rötter väcks till liv
du suger åt all näring och växa får.
Ja du växer dig stark 
i en gynnsam mark. 
Sen blommar du ut ännu en gång 
och frukten kommer åter
så är livets sång.
Så vänder jag mig om
och ser alla dom, 
där kvisten trampats ner
kommer de att bära frukt mer?
Någon har gått vårdslöst fram 
och brutit alla grenar, 
inte med vilja
för det tror jag ingen menar.
Men jag vet en hemlighet!
Att där under finns fortfarande
rötter som lever 
och med rätt omsorg och tid
så kommer det ännu en skördetid. 
Rycks däremot växten upp
med rötterna från sin jord
blir skadan stor 
det har jag sett och vet,
så det är ingen hemlighet. 
Så må vi alltid gå varsamt fram 
där någon bär frukt, 
ge förutsättningar att det växer igen 
och sprider väldoftens lukt. 
För visst vill väl alla bära frukt
sin stund på jorden 
att ge varandra utrymme till detta
var min tanke med de här orden.
Det är min önskan och bön 
att jag får fortsätta göra gott
och att den dag jag inte finns mer 
har det blivit en fin skörd
på platsen jag stått. 
 
Kram S 💕