Vi fick svar!

Kommer ni ihåg mitt inlägg om när vi hittade en prenumerationskupong i en gammal Ica kuriren från 1959.
Vi skickade ju in den och ett brev för ganska många veckor sedan och vi har ju väntat och hoppats på goda nyheter och idag fick vi svar och spänningen var stor när vi skulle öppna det stora kuvertet som kom i morse.
Ni kan ju tro att vi blev överraskade och glada så vi vill ge tummen upp till dem på tidningen som kunde se charmen i det hela.
Det blir nog till att skicka ett tack från oss och vi får väl försöka hitta på något riktigt trevligt.
Här kommer brevet från självaste chefsdirektören, tycker det var personligt och fint.
Kände bara att jag ville dela med mig av denna lilla solskenshistoria.
Missade ni hur det hela började och vårt brev så finns det på mina äldre blogginlägg.
Ha en fortsatt trevlig kväll, 
kram S 💕
 

Färdkost

Lite mulet väder hindrade oss inte från att ta en promenad på jobbet och vi hade packat med oss färdkost inför deras resa.
De väntar så troget i sin lilla damm att någon kommer med bröd och jag funderar på hur de ska klara av att hitta mat på sin resa söderut efter alla kilo bröd de har fått i sig hela sommaren. 
De har i alla fall fått vara till stor glädje för många dessa fåglar 
Och så är det ju att även i livet att den minsta eller det lilla kan få vara det stora. Det kan ge mycket glädje och uppmuntran till den som får ta emot. 
Tänk efter så kommer du nog på massor av små saker du gjort för dina medmänniskor sista tiden. Ibland kanske man inte ens är medveten om hur mycket det där samtalet, kramen, hälsningen betydde just då.
Jag har i alla fall upplevt ögonblick där jag tänkt,  tack för att just denna person gav mig denna omsorg just när jag behövde den som mest. 
Önskar att jag också kan fortsätta sprida små ögonblick till glädje och uppmuntran för någon. 
Dessa "möten" är som färdkost under livets resa, i alla fall på min färd.
Sträck på dig för du är unik värdefull och behövd i en värld som denna.
Kram S 💕 
 
 
 
 
 

Det högg till

Ja det ilade till i hjärtat när jag öppnade brevet och läste kallelsen till röntgen. 
17 november 13.30 2016
Det blir nästan på klockslaget ett år sedan de gjorde ett ultraljud på pappa och vi fick det sorgliga beskedet att det brustit i kroppspulsådern för honom.
Minns att jag tittade på klockan 13.30.
Det är ju bra att man får bli undersökt i förebyggande och jag hoppas på positivt besked att det ser helt normalt ut.
Men lite märkligt känns det att det blir denna dag men jag är tacksam för sjukvården och att de vill hålla koll.
Känns på något sätt overkligt att det snart gått ett år.
På något sätt känns det som en lång tid sen jag kramade om honom och i nästa ögonblick känns det som att han nyss var här. Saknaden är fortfarande enorm efter pappa och jag hade så mycket mer jag hade velat säga och berätta för honom. 
Men han finns med mig genom minnen och bilder 💗
Bloggen heter ju ljusglimtar så jag måste ju få berätta något trevligt också nämligen att vi har fått en ny familjemedlem i släkten igår. 
En liten kille och jag kan nu åter igen titulera mig som gammelmoster, nåja gammal kanske vi kan ta bort ;)
Han är jättefin och jag fascineras alltid över dessa små underverk, så perfekta och så lätta att älska. 
Svårt att slita blicken ifrån dem och jag ser fram emot att få träffa honom snart och få mysa lite.
Imorgon väntar åter en ny dag med nya möjligheter och vi får önska varandra en bra dag.
Kram S 💕