En saknadens dag

Jag fick drömma om dig pappa men alldeles för kort,
jag hann bara säga hej sen försvann du bort.
Jag hade så gärna önskat lite mera tid
innan verkligheten tog vid.
Smärtsamt att vakna upp och inse att det här är de stunder jag kommer få,
ändå tacksam över att möta dig i drömmen 
för jag saknar dig så.
Idag är saknaden så svår 
nerför mina kinder rinner det mer än en tår.
Jag hade så mycket kvar att berätta för dig,
skulle behöva din famn och att du säger 
det kommer bli bra igen.
Pappa jag tar med mig "lella" och kommer
till din grav idag.
Du är inte där men känns ändå fint att få tända ett ljus
och jag hoppas du ser oss från Vår faders hus.
I våra hjärtan 💕 är vi alltid tillsammans.
 
Förstår att fler känner igen sig i att saknaden vissa dagar blir sådär extra påtaglig och smärtsam.
Det kan vara en sång, en bild, ett minne eller något annat som påminner så mycket om den man har förlorat.
Skönt att man sådana dagar får ha en tro och ett hopp om att ses igen. Jag vet inte annars hur jag skulle stå ut i saknaden efter de människor som lämnat jordelivet.
Så nästa dag kan det kännas bättre, jag kan skratta och le åt de fantastiska bilder jag får upp i mitt inre när jag tänker på t.ex pappa. Allt roligt vi har gjort och allt tokigt som har sagts, men så idag är det bara smärtsamt.
Det är väl så det är med sorgearbetet som det så fint heter. Att arbeta sig igenom alla känslor för de kommer och jag måste försöka låta det ta den tid det tar.
Att tillåta mig sörja även om han var en gammal man och hade fått ett långt liv,
jag är egoistisk och hade så gärna behållit honom ett tag till.
Sorgens smärta över döden gör att jag själv känner att jag lever.
Tack för att du lyssnat en stund,
kram S