En dag ger jag mig av...

 
En dag ger jag mig av,
tillbaka till Honom som livet gav.
Min själ får vingar
och genom himlarymden sig svingar.
Jag kommer mötas av en öppen famn
och en kärleksfull röst som viskar mitt namn.
Som önskar mig välkommen hem
och jag får se alla dem,
skaror klädda i vitt
och Jesus i dess mitt.
Min tro den bar 
så lycklig att jag den har.
 
Tiden är inte här
att jag är framme där.
I dag lever jag 
tacksam för varje dag. 
Jag gläds över familj och vänner,
över alla känslor jag känner.
Njuter av naturens skiftningar,
varje årstid, dag och natt
ja, allt det vackra vilken skatt.
I detta får jag vara en del,
en pusselbit så att bilden kan bli hel.
Så jag vill aldrig glömma att tacka för livet
som blev mig givet.
Det blir vad jag gör det till,
att älska och bli älskad är något jag vill.
En dag ett ögonblick i sänder
vad som än händer.
Jag känner mig trygg i den famn
som bär till till evighetens hamn ❤
 
 
Visst är det en märklig tid vi lever i nu. Vem hade kunnat ana detta och vilka konsekvenser det skulle få för så många, en hel värld är berörd på olika sätt. Man önskar att  detta skulle vara över och allt återgå till det normala, eller?
Ja det är klart att jag också vill att det ska vara över men en del saker kan få vara kvar. Omtanke, omsorg, frivilliga och hjälpsamheten som rör sig över världen är vacker tycker jag och den önskar jag finns kvar när detta är över.
För att det kommer att gå över tror jag på men det kommer också  finnas stora sår som tar tid att läka och där kommer vi att behöva varandra.
Det är som sagt en tid av förändring på många sätt och så även för mig personligen i dessa tider. I morgon stänger min arbetsplats och jag kommer att få nya arbetsuppgifter och förmodligen nya arbetstider en tid framöver. Vet inte ännu hur det blir men det ordnar sig som det alltid gör. Vem vet vad det kan ha för spännande med sig.
Min 50-årsfest har jag ställt in i respekt för rådande läge så det blir en lugn ingång till 5.0 men det är ju ganska unikt att fylla jämnt i pandemitider.
Hann ju ha lite firande med kollegorna som dessutom tillverkat käpphästar åt mig i present, helt underbart och så många skratt det blev när vi hade tävling i hästhoppning, ja kära nån 🤣
 
 
Nu ska jag avsluta för denna gång med att säga att trots allt som sker, oron och rädslan som ibland kan smyga sig på så känner jag mig ändå lugn inombords. Som jag skrev i dikten så har jag känt mig buren och omsluten i livet av någon större än mig själv och de omständigheter som funnits runt omkring och det har minsann varit både glädje och sorg. 
Det är så värdefullt att ha en tro när det stormar och att kunna viska en bön, en tanke och känna att det bär. 
Det är en trygghet för mig och ovärderligt.
Kanske inte det lättaste att förklara men våga prova någon gång, det finns någon som lyssnar ❤
Tack för att du kikar in och delar mina tankar.
Var rädd om dig, kram S @❤